Då var dagen här då vi skulle ta farväl av morfar,på hans begravning..Det är så ofattbart och overkligt,det känns som man drömmer en dröm o snart vaknar o allt är som vanligt igen,,men det är verklighet och vi måste inse att morfar inte kommer komma tillbaka mer,även fast jag hela tiden vill tro det..Vi hade en bra präst,han var lugn och jordnära och berättade massor och höll jätte fina tal om vår älskade morfar..Han fick verkligen ihop det fint..
Usch jag hade inte tänkt skriva det här idag,för risken är att jag bryter ihop igen..Men nu gör jag det ändå..
Det var en jobbig dag och jag trodde inte jag skulle kunna gå in först..Alla samlades och vi hade en varsin ros som vi skulle lägga på kistan..Jag bröt ihop,,,Kämpade SÅ HÅRT men tårarna ville inte lyda...Så var det kört..Jag som trodde jag skulle klara det utan att göra det..men det gick inte o hejda..Trodde jag inte skulle kunna gå in först men till sist bestämde jag mig för att det skulle fungera..Jag samlade mig så gott det gick o gick sedan in..
Vi sjöng psalmer,fina som morfar tyckt om..Hn älskade ju även rosor som vi la allihopa på hans kista..Fler blommor blir på urnsättningen i maj..Allt var så fint och utsikten över kilsbergen var ju oerhört fint..Där bortom nånstans lever du vidare morfar,och är nu frisk och stark och har ditt fina tal,utan svårigheter,du kan prata så mkt du vill,vara igång med trädgårds arbete och fixa så mkt du vill,i vänan på oss alla.Du väntar,det vet jag..Åh nu kommer tårarna igen..Hopplöst..Men jag vet att vi ses en dag..Vi får bara hålla ut sålänge och göra vårat liv lika betydelsefullt och fyllt med kärlek,precis som du levat ditt liv!! Du har vekligen varit en förebild,och jag kommer alltid minnas dig och älska dig oerhört..

♥ Farväl kära morfar,vi ses när dagen är kommen ♥