En dag i tårar..

Har varit på sjukhuset med mormor ,rosi och tomas idag.Jätte jobbigt att gå igenom detta och spec för mormor..
Hon kämpar på o försöker hålla god min men mår jätte dåligt och inuti gråter hennes hjärta oerhört..
Jag visste inte att man kan gråta såhär mycket..
Mormor fick följa med hem och vi lagade mat och åt,pratade mycket om morfar och tårarna rinner..
'Han som tycker om god mat ', sa mormor...'Ja vi får bjuda han på nåt gott när han kommer hem' ,svarade jag..
Körde hem henne sen på kvällen och stannade ett tag,,telefonen ringde sig varm av alla nära o kära som bryr sig o ger sig sitt stöd för henne och oss..Tur vi har alla!

Jag tänkte inte skriva här ikväll,mår jätte dåligt och kan inte sluta gråta,,men tänkte att det kanske kan hjälpa mig att bearbeta allt..Kanske jag kan sluta gråta så jag kan gå och sova,,men chansen är nog liten..Tänker bara på dig morfar,,på hur du ligger på intensiven med alla slangar och inkopplade apparater..Tänker på roliga minnen med dig,,och tänker på tråkiga då jag inte varit så snäll i min ungdom,,allt ni stått ut med och vad man gjort och inte gjort,vad man kunnat göra istället osv..Tårarna rinner nu i skrivande stund och jag ser knappt tangenterna..Ni betyder så oerhört mycket för mig och jag vet att jag inte kan ha er kvar i livet för evigt,men ber bara om lite mer tid tillsammans..Är det möjligt?
Blir bönerna besvarade? Jag vet inte,men kan inte gör annat än att hoppas och fortsätta be för dig..

Försökte hålla modet uppe och tårarna tillbaka när vi kom hem till er ikväll,mormor satt i telefonen och det var så tomt,man är så van att du alltid kommer och möter oss i hallen,eller sitter på din plats vid tvn eller skrivbordet,,men ingen fanns nu,,det var tomt och tyst,ingen väntade..Det var jätte jobbigt och tårarna rann..Gick in på toaletten för att försöka sluta,och torka tårarna,medans mormor pratade i telefonen,,sedan öppnade hon blommorna du fick av oss,,en stor bukett med rosa blommor,,du tycker ju så mkt om rosa blommor..'Åh sa mormor,vilken bukett ',och kramade om mig,,
Då brast det igen..Tårarna rann..Tänk att det är så svårt o försöka hålla dom tillbaka..
Satt brevid din plats i soffan,,strök lite på din plats med handen,,fy det är så jobbigt verkligen..
Vi fikade lite och försökte prata om annat..Sen var det dax o åka hem,,kändes fel o bara krama om mormor,du va inte där,,väl sen i bilen så tittar jag alltid upp o vinkar åt dig ,och du står alltid i fönstret och vinkar tillbaka,,men inte idag...Mormor stog där och vinkade,vi vinkade tillbaka o åkte hem..
Men nu sitter jag här..Undrar hur mormor har det,är hon ensam,ledsen,kan hon sova???
Vill ringa o kolla hur morfar har det,,men känns fel o ringa nu..får helt enkelt vänta till imorgon bitti..Oj så mycket jag skriver nu..det bara flyger iväg..Finns inte ord som beskriver hur jag känner det..STOR SAKNAD och OERHÖRD stor smärta över allt du får gå igenom..
Jag hoppas bara du får komma tillbaka,frisk och glad och såsmåningom komma hem igen till oss,,vi vill ha dig ett tag till...Fick aldrig chansen att säga dig nånting innan du sövdes,har inte sett dig på ett tag innan detta heller då vi varit sjuka och haft mkt med det,,men man kan inte tänka så heller..
Vi vill helt enkelt att du blir bra igen,och får komma hem till mormor.
Det är ju ni två,,ni är ett..
Jag älskar er..
Kämpa på nu morfar så ses vi imorgon..