Sista veckan har varit full av många motgångar och det har varit mkt känslor och allt har gått neråt neråt o neråt, men nu har jag bestämt mig för att jobba uppåt, se ljuset och försöka göra det bästa av allt.
Det är ju ändå jul snart och det är en otroligt mysig tid.

Jag har haft en rörig dag på jobbet, men vi fick en glimt lycka,eller sorg,jag vet inte vad vi ska kalla det.
Vi hälsade på en brukare vi haft, som åkte in på sjukhus och vidare på kortidsboende mot sin vilja.
Det var min 'favvo gubbe' och jag hade inte sett honom på länge,, 
Det gjorde ONT att se honom. Tunn,blek och ingen gnista alls kvar..
Han blev så rörd och glad av att se oss och tårarna föll..
Han hade sån hemlängtan och vi frågade oss alla, -är det såhär slutet är?
Är det såhär det är värdigt att leva sitt slut?
Tomt, kalt rum med en säng, ingen tv, ingen öl, ingen godisskål,ingen askopp så han kunde få röka, allt som var för honom värt nåt, det hade tagits ifrån honom..Det var så hemskt att se.
Tänk att ligga o inte kunna röra sig, inte kunna kommunicera, inte kunna göra ett skit för att anhöriga bestämt att DET är mer värt än att bo hemma..Anhöriga som i det här fallet har struntat i honom under alla år,men som plötsligt ska komma med pekpinnen..
Vi tog med blommor och choklad och rörde upp en massa känslor och gråt som inte var bra men ändå tror jag att det var uppskattat! Vi gick alla därifrån fulla i tårar och även han.
Han som fick ligga kvar i det vita kalla rummet..Som bara vill HEM.. Det är hjärtskärande..
Varför inte låta honom bestämma själv,få avsluta på det sätt han är van vid att leva,
med oss som han känner så väl vid sin sida?

Nu är Idol slut och jag ska hoppa i säng för imorrn när alla ligger o sover skönt en lördagsmorgon ska jag upp i ottan o iväg i kylan till jobbet, Burr..

Sovgott!!