När man får plötsliga besked börjar man fundera.
Hur kort livet verkligen är, hur lite man vet om framtiden, är denna dag verkligen vår sista?
Hur många till får vi och när är det dax att skiljas åt? Hur skiljs vi åt DEN dagen?
Jag tycker det är oerhört jobbigt och det går runt i mitt huvud.
Jobbigt att en ung människa dör i en tragisk olycka och hur en familj slits isär.
Så mkt sorg och aggression,besvikelse och saknad som bildas..
Jag blir verkligen skrämd, och rädd..
För oss fortsätter vardagen som vanligt, vi har våra vardagliga bekymmer, vad vi ska äta,
vad vi ska ha på oss, vi måste jobba o handla, klaga på vädret och för att bilen strular,
medans andra plötsligt har förlorat sitt allt. Det är hemskt hur det är.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att få slippa uppleva detta och att alla jag älskar,nära,kära
och vänner,släkt,bekanta osv får leva och ha hälsan kvar,utan olyckor på något sätt.
Fattar inte hur människor klarar sig genom dessa trauman,men jag antar att man inte har
något val, man tar en dag i taget..

Hoppas hoppas man slipper vara med om nåt liknande!!
 -Vila i frid..